VÄLKOMNA TILL KALLAREBERGETS
NATUR- & KULTURSTIGAR
Stigarna leder er igenom ett helt unikt område av samhällsnära skog. Området är uppdelat i så kallade ”rum” där delar säkert inte är rörda på ca 100 år.
Stigarna erbjuder avslappning, information av olika slag, naturupplevelser, utsiktsplats över Göta älv samt som avslutning Vikingagården.
Glöm inte fikat!
Stigarna passar för alla åldrar.
Rekommenderar ej barnvagn på stigarna.
Det finns två stigar att välja på:
Vitmarkerad stig ca 1,6 km, klassning lätt.
Gulmarkerad stig ca 2 km, klassning lätt.
Båda stigarna utgår från parkeringen.
Viktigt att ni följer färgmarkeringarna, inte stigarna.
Varför inte gå en mörkerpromenad? Den vita slingan är reflexmarkerad. Ta med ficklampa och prova.
Det finns överraskningar för de som håller ögonen öppna på och utefter stigarna. Ni kanske råkar på småtroll, Sten Mur, Pytteknytt med flera och kanske ett svar från de viskande ekarna….
Det finns även en repbana uppsatt som en extra utmaning!
Vill du stödja Kallarebergets kulturstig? Swisha på 123 683 74 47 (Ale Vikingagård) skriv “Stigen” ev. ditt namn och kontaktuppgift.
Undrar du över något eller vill rapportera något utefter lederna, skicka e-post: kallareberget@gmail.com
Njut av denna stund då naturen får rå om dig
OBS! Stigarna beträds på egen risk
Stigen är ett delprojekt som finansierats
av Riksantikvarieämbetet
Sagor från Trolldalen
Det var en gång ............ Del 1
Hej på er alla människor!
Jag heter Trollkel och det här är min käresta Trolla.
Nu skall jag berätta hur vi kom hit och om vem som bor i Trolldalen.
Jag hade varit och hälsat på i Trollered och var på väg hem och Trolla var på väg hem till Trollhättan. Precis här möttes våra vägar då plötsligt en massa vikingar kom springande uppe ifrån Kallareberget, (ja det kallas så för att en stor hövding hade sin utkiksplats där och kallade på sina vikingar när det kom skepp nere på älven) och jag var tvungen att kasta mig in i hålan här bredvid där Trollkarla bor.
Och vem satt redan där och gömde sig tror ni?
Jo, Trolla så klart!
Vi bestämde oss för att flytta hit vid lingontiden för då hann vi fylla på våra förråd innan det blev snö ute. Det blev en kall vinter med så mycket snö att vårt hus inte syntes längre.
När solen smälte bort snön och blåsipporna börjat slå ut födde Trolla tvillingarna Trolle och Tora. Det var så roligt men jobbigt med två trollungar så Trollas bäste vän Trulsa från Trållekärr, kom hit och hjälpte oss. Hon bor i huset bredvid oss.
Hon har en svart hund som heter Trassel.
Trolle och Tora är stora nu och bor i varsitt hus. Trolle har reflexögon och älskar att åka skridskor, som han vägrar
ta av.
Tora har träffat Trollsten och de tycker såå mycket om varandra.
Här i dalen bor också Triller med sin katt Toker. De hade blivit bortjagade av människorna i Trollanda. De sa att han skrämde barnen, men det var inte han utan småfolket som var arga för att de tagit alldeles för mycket sten och sand.
Nä nu höll jag på att glömma Trollkarla, hon är större och starkare än oss andra, för hennes mamma hade hittat en vikingakokbok på Överön. Där hon hade bytt ut honungsmjölken mot trolldryck!
Trollkarla kom seglade i en knarrande båt, när en storm överraskade henne. Alla här i dalen var med och räddade henne från att drunkna.
Följ oss på våra äventyr här i Kallarebergsskogen. Håll utkik efter
Den stora hasselhängardagen, del 2
Mossa, mossa på er! Trollkel här igen.
Äntligen börjar den ljusa tiden bli längre, det blir varmare och man känner att något är på gång.
Nu är tiden då hasseln hänger ut sina kolvar på tork. Då blir det bråda dagar, för vi måste samla ihop så mycket pulver det går innan kolvarna hinner torka. Öppnar de sig blåser pulvret iväg och vi får inget att göra vår trolljuice av.
Av pulvret, får en del människor öfsadröp (rinniga näsor alltså) och det kallas visst för Alergi eller kanske heter det allergi.
Så kom den kvällen då det var tid att ta fram våra trollstegar, fätade spindelrep och hasselpåsar.
Tora och Trollsten skulle gå till ”Näckebäcken”.
Trulsa, Trolle och Triller skulle gå mot ”De raka Ekarnas torg” (alltså där människorna hjälpt ekarna att bli raka, så de kunde bygga båtar och hus av dem). Jag och Trolla skulle gå förbi Trolleberget och ner till ”Trädallén”
Tora och Trollsten gick mot stora utsikten. Där hittade de en stor bänk som de klättrade upp på. Nedanför flöt det stora vattnet långsamt fram, många olika fåglar nere på ön slog sig till ro. Solen sjönk ner bakom bergen på andra sidan. Där satt de och pussades och glömde precis bort vad de skulle göra.
Ja, ja! Jag och Tora var nog likadana när vi var i den åldern.
Som tur var kom deras kusin Trulle från ”Döda Enars dal” som skulle hjälpa till och påminde om vad som skulle göras!
Tillsammans gick de till ”viskande ekarnas sal”, klättrade upp på människornas fikabord, tog en mossmacka och lite björksavsdricka för att sedan ta sig ner mot ”Näckebäcken”. Där fanns gott om hasselhängen. Som små viga katter, satte de upp sina påsar med hjälp av stegar och spindelrepen som de tagit med sig. Så gick färden hemåt, de viskande ekarna hade tystnat, fåglarnas nattpatrull hördes på håll och de sa hejdå till Trulle. Snart var de hemma i Trolldalen igen.
Fortsättning följer………………………
Sagan om när Trolla, Troller och Tiller
skulle hämta ägg från Snilla Snigel!
Glada i hågen gav sig de tre iväg mot sitt mål, att hälsa på Snilla Snigel. Hon bor där människorna har satt upp en skylt om någon slags gammal båt. Hon är så duktig på att göra stora fina ägg som vi brukar äta till vårfesten. Trolla och Troller bär på varsin säck med blandade torkade lövträdsfrö som är Snillas favoritgodis. Triller bär de båda äggkorgarna.
Men deras färd skulle bli betydligt svårare än vad de kunnat föreställa sig.
När de kom ner till svängen där lilla fågeln sitter, hörde de ett dovt muller längre fram på stigen. Mullret verkar komma från ”mossklippan”. De upptäckte till sin fasa att klippan rörde sig! Ett av skogens bergtroll hade vaknat. Mossberg försökte vända på sig för hans rumpa hade inget täcke längre. Några människor hade förstört en del av hans fina täcke. Täcket som tagit minst femtio år att göra var gjort av elva olika sorters mossa, sytts ihop med tråd av några lavaarter och som blev till det finaste lapptäcket i skogen. Ett så fint täcke går säkert att laga, men det tar lång tid som ni förstår. Så svåra är skogens mosslapptäcken att göra!
Men nu var frågan, hur skulle de komma förbi Mossberg?
Med tysta steg försökte de smyga på ovansidan av Mossberg men Triller den token, trampade honom rätt i örat. Mullrande slog han efter dem så marken skakade. I sista stund lyckades de alla tre hoppa tillbaka ner på stigen och stod som ”förstenade” för att inte de bli upptäckta. Efter en stund hade Mossberg lugnat ner sig och det bestämdes att smita förbi på stigen. För med rumpan ser han inte med, i alla fall!
Så smet de förbi, tog sig upp för backen och sedan med full fart bort till långtrollet Sten Mur. De hoppar över MEN glömmer att räkna till sju och säga – du skall vara öppen nu! Aj aj, hur kan man bara glömma det!!
Bakom de tre vännerna sluter sig muren. Det går inte att ta samma väg tillbaka om man inte kan gottgöra långtrollet.
Utan flera missöden är de snart framme hos Snilla Snigel. Hon blev så glad att återse sina små vänner och allt godis de tagit med sig. Hon ville bjuda på sin nygjorda slajmtårta, men då var plötsligt alla väldigt mätta. De berättade om problemen de stött på under vägen och vad som hade hänt i trolldalen. När Snilla plockade fram ägg till festen, frågade Trolla var korgarna stod. Ånej, i all hast glömde de korgarna borta hos Mossberg. Nu var goda råd dyra. Det diskuterades om de skulle våga ”låna” Dvärgen i bergets korg eller försöka ha äggen i säckarna med risk att äggen gick sönder. De beslutade att ”låna” dvärgens korg, var bästa alternativet.
Trolla och Troller smög iväg för att se om det gick att komma åt korgen medan Triller stannade kvar hos Snilla.
Ajdå, framför dörren till berget stod den tjuriga dvärgen. Han står och gör tecken med fingrarna, precis som människorna gör som inte hör. Troller hittade skylten med en massa tecken (handalfabetet) och stavar HEJ med handen.
Till deras förvåning svarar dvärgen detsamma. Troller tecknar ”får vi låna din korg?” Och det får de gärna göra.
Trolla bara står och gapar och undrar, var har Troller lärt sig att stava? Han skruvar på sig, för hemma i Trolldalen får man absolut inte blanda sig med människornas språk. Han hade smugit på de små barnen, lyssnat och lärt sig en hel del av dem.
Mycket nöjda går de tillbaka till Snilla, berättar skrattande hur de fick låna korgen, packar i äggen och säger hejdå. De börjar gå hemåt då de upptäcker att muren är stängd och kommer på vad de missat att säga. Medans de står och funderar på hur de skall komma förbi, hör de glada rop och skratt från en familj som kommer gående. Barnen pratar om var de skall ställa sina små figurer som de fått och kallas för ”skogens beskyddare”. Ett av barnen ställer sin figur vid Sten Mur samtidigt som hela familjen säger den magiska meningen och han öppnar muren välvilligt som tack för gåvan. Våra vänner smyger efter.
Efter detta äventyr kommer de aldrig glömma att säga ramsan. (För ni kommer väl ihåg den?)
Resten av vägen hem går utan missöden och tar med sig de kvarglömda korgarna.
Väl hemma i Trolldalen är det stor glädje, för nu är vårfesten räddad!